Spara eller spekulera

Jag och min fru har börjat gå på visningar. Ett helvete i sig. Det som upprör mest är stressen. Om jag i dag kommer in på marknaden med 350 000 kronor, har jag möjlighet att köpa en lägenhet för maximalt drygt 2.3 miljoner. Allt enligt principen om 15 % insats på köpeskillingen.

Vi var och tittade på en lägenhet i Stockholm som skulle säljas kring 2.3 miljoner, men det känns inte rätt. Jag vet inte. Jag vill inte. Vi bör nog vänta. Kanske om räntan går upp lite så blir priserna mer normala.

Låt säga att vi väntar. Vi sparar pengar. Rent intuitivt bord vi få mer lägenhet för pengarna om vi sparar i ett år. Så borde det vara. Eller?

En rapport från mäklarstatistik.se säger att det senaste året

har bostadsrättspriserna stigit med 11 procent.

Om vi låtsas att kommande år fungerar som föregående bör den lägenhet vi tittade på i helgen kosta drygt 2.5 miljoner om ett år. En ökning på drygt 200 000 tusen.

Skulle jag spara mina pengar för att i framtiden kunna köpa mer, skulle jag behöva öka mitt kapital på 350 000 kronor med över 200 000, vilket motsvarar en ökning på över 57 procent.

Slitningar mellan känsla och förnuft då jag behöver någonstans att bo. Å ena sidan är jag stressad att komma in på marknaden. Jag måste in nu. Jag hinner inte spara i samma hastighet som priserna stiger. Å andra sidan är det sådana här kalkyler som gör mig övertygad om att prisökningen och värderingen är imaginär.

Om jag inte kan spara ihop till ett bättre boende, utan måste konsumera för att ha råd, är det något ruttet. Skulle riksbanken tolerera en inflation på 11 procent? Däremot tolereras bomarknaden, som underblåses av den låga räntan.

Jag vet. Jag vet. Egentligen behöver jag bara spara ihop över 15 procent av 200 000, för att ha råd. Men då måste jag öka belåningen. Det är just den typen av kalkyler som är osunda och direkt skadliga.

Share